< tillbaka  
 

Singoalla                                                                         
Författare: Kerstin Erlandsson-Svevar                                                   Recensioner
Illustratör: Gudrun Bartels

När den unge Erland en dag är ute och vandrar i skogen får han se en flicka sitta vid en bäck. Han blir stående alldeles stilla av förundran. Flickan har mörka ögon och svart hår och är klädd i starka intensiva färger. Så annorlunda hans eget folk ...

Singoalla är den tredje boken i serien Barnens klassiker, tidlösa berättelser som bearbetats för en yngre publik. Boken är illustrerad av konstnären Gudrun Bartels med hennes unika textilmålningar. Från nio år.

ISBN 978-91-85311-23-1
Cirkapris: 220:-


Illustrationer från boken Singoalla:
(klicka för större bild)



Uppslag från boken Singoalla:
(klicka för större bild)



Utdrag ur boken Singoalla:

   När de kom fram till grottan stannade Sorgbarn vid öppningen. Han fruktade Assims svärd och det beslut som Singoalla hade fattat. Han önskade inget hellre än att han var död och slapp föra Erland till modern.
Erland var ivrig att gå in i grottan, men Sorgbarn höll honom tillbaka och sa:
   – Stanna! Är du inte rädd? Hör du inte den sorgliga sagan som vinden viskar?
   – Vad viskar vinden? frågade Erland.
   – Att min mor sökte min far bland gravarna, men att han inte fanns där, eftersom han inte var död som hon trodde.
   – Vad säger vinden mer?
   – Den viskar att min far var riddare, och att min mor sökte honom i land efter land.
   – Viskar vinden verkligen det? Och vad säger den mer?
   Sorgbarn huttrade till i den kalla nattluften.
   – Att min far har glömt min mor. Att han aldrig har sökt efter henne som hon efter honom, och att han älskar en annan.
Sorgbarn såg upp bland trädkronorna och Erland följde hans blick.
   – Hör hur vinden ryter och se hur träden skälver, sa Erland med darrande röst. Vad ropar vinden nu?
   Med entonig röst svarade Sorgbarn:
   – Den säger att min far ville döda min mor i dag, att han sköt en pil mot hennes bröst, men att min mor lyckades undkomma.